Några korta anekdoter

Idag har vi pratat om självförtroende på lektionen. Om vem som har bra självförtroende, om man kan se det på personen och hur man kan träna upp sitt självförtroende. Sen pratade vi om hur det känns att ha dåligt självförtroende. En tjej sa att när man har dåligt självförtroende så tror man inte att man klarar av något. Och när man skriver ett prov så kanske man skriver av någon annan istället för att skriva det man egentligen tänkte, för man tror inte att man har rätt. Sen får man fel för att den andre skrev fel svar som man kopierade. När hon har sagt det blir det lite tyst. Och jag vet att hon gjorde precis så, igår när vi hade prov. Jag tror hon ångrade sig, så jag sa ingenting.

Efteråt satte vi oss alla i en ring med våra stolar, så fick en person i taget sätta sig i ringen och alla fick ge den personen komplimanger, som jag skrev ned på ett papper. Alla fick i tur och ordning säga något bra om personen och så gick vi två varv runt. Några sa saker som vit hy och lång kropp och blir en bra mamma, men också snäll, en bra vän, intelligent och ger aldrig upp. Sen fick personen alla komplimangerna nedskrivna med sig därifrån. Vi avslutade det hela med en stor applåd för alla. Sen sa tjejerna, men du då Sara, du måste också sitta i ringen och få komplimanger! Så då fick jag också sitta i ringen. En tjej antecknade åt mig. Några saker de sa var bra lärare, bra kunskap, diskriminerar inte sina studenter (det var ju tur) , bra ledare, har tur (?) och hon är en stark tjej. Alla skrattade och gick därifrån med stora leenden.

En annan lektion berättade en tjej att hennes mamma och pappa varken kan skriva eller läsa. Och att när hon sitter och läser en bok, vilken som helst så lämnar de henne alltid ifred. De tror att hon studerar något viktigt, eftersom de inte kan se vilken typ av bok hon läser. Sen började alla skratta.

En kväll hör jag skrik och fnissande ifrån vardagsrummet. Två tjejer tjuter och skrattar hysteriskt. Jag frågar vad de skrattar åt. Det hänger spökkläder på en galge här! Vi har frågat alla vems det är, och det är ingen av våra kläder. Den har hängt här jättelänge viskar hon med stora ögon. När jag vänder mig om ser jag min tunna sommarjacka hänga skrynklig på en galge i vardagsrummet. Jag hade tänkt stryka den när jag kom, men behövde den aldrig och lät den hänga kvar. Det är jag som är spöket isåfall sa jag, för det är min jacka. Då började de gapskratta högt igen, sen skrek en tjej till de andra: Det är Sara som är spöket!

En annan dag när jag kommer in i mitt och min rumskompis rum luktar det väldigt illa i rummet. Hon sitter och äter ett kokt ägg som verkligen stinker.
- Hi Sara! You want to try dog-egg?
Jag börjar gapskratta och frågar, vad sa du igen? Hon gör ett nytt försök, dooogeeggg. Jag skrattar igen och säger, vaaa? Då förklarar hon, you know not the hen but the other bird, doooog? Aaaaahh you mean duck? säger jag.(Du menar ankägg?) Då börjar hon också gapskratta och sager, yes I mean the dooock. Det har vi väldigt roligt åt fortfarande och jag retar henne emellanåt och frågar om hon har något mer doogegg att bjuda på.

En annan dag ska jag åka med en av cheferna till vår organisation till ett internationellt möte. Han är en ganska stor man runt 35 år som ofta ser ganska allvarlig ut, fast är väldigt snäll. Vi pratar om vilken tid på morgonen han ska hämta upp mig på sin motorcykel. Jag säger:
- What about if you come here at 7.30? Then we have time to go there and have breakfast before the meeting starts. Då svarar han:
- Oh no, you know then I don´t have time to do my morning exercise you know. Maybe if I come at 8 instead? Then I can finish my morning exercise before you know.
( - Du kanske kan komma runt halv åtta? Så har vi tid att åka dit och äta frukost innan mötet börjar. Då säger han:
Åååh nej, du vet då hinner jag inte göra min morgongymnastik du vet. Kanske om jag kan hämta dig åtta istället? Då hinner jag göra morgongymnastiken innan. )
Jag skrattar lite och går med på det.

Att tillägga är att det även var han som körde mig till kliniken tre dagar i rad när jag hade dengue. Han bor ensam. En dag när jag lämnat blod på kliniken och vi ska tillbaka till kontoret, stannar vi till på seven eleven på vägen tillbaka. Jag köper hygienartiklar och när jag står i kön och väntar på min tur kommer han med tre påsar med rulltårta, muffins och kex i handen. Jag tittar undrande på honom och han säger:
- You know I´m hungry so I bought some lunch.
Då skrattar jag jättemycket och då tittar han undrande på mig.

En kväll när regnet dryper ner kommer han körande på sin motorcykel och kommer in till oss. Han har lite feber säger han. En av tjejerna som också är Kachin,(etnisk grupp) hämtar en konservburk med sardiner. Sen häller hon kokosolja på undersidan av burken och börjar hårt dra den över hans armar, nacke, bröst och rygg tills han är alldeles rödflammig och hans ytliga blodkärl brustit. Han blundar och kvider, det verkar göra ont. Jag frågar varför hon gör så? Då förklarar hon:
- I vår kultur när någon är sjuk så betyder det att blodet är dåligt. När vi gör sönder de ytliga blodkärlen så gör kroppen nytt friskt blod, så då blir vi friska igen. Vi tar nästan aldrig någon medicin, utan gör alltid såhär.

Alltid spännande med burmesisk medicin. Det finns en typ av medicin som kommer ifrån barken ifrån ett träd, som sedan mals ner till ett rött pulver. Sedan blandas det med socker och vatten och lime och man dricker det. Efter ungefär tio minuter sover man gott, hela natten. Man förstår aldrig riktigt vad de innehåller, de burmesiska medicinerna men ibland funkar de. Det är mysigt här på kontoret och jag kommer på mig själv med att småsjunga lite medan jag tvättar för hand. Vi fick tillökning förra veckan, så nu vaknar jag av små pip ackompanjerat av tuppens galande.