söndag 3 oktober 2010

Dammprojekt i Karenstaten

En av tjejerna som kommer ifrån en stat som gränsar till Thailand(Karen staten) berättar att Burmas militärjunta håller på att bygga flera dammar i deras område. De har tvingat de människorna som bodde där tidigare att flytta ifrån sina hus och risodlingar. De har tvingats fly och bosätta sig på andra platser. De män som bodde där tidigare har nu tvingats arbeta gratis för militärjuntan, med att bygga en damm. De arbetar under hårda förhållanden och får ingenting för arbetet. Militärjuntan använder dammen för att skapa el. El som de sedan säljer till Thailand eller Kina. För pengarna köper de mer vapen till militären i Burma, trots att stora delar av landet saknar tillgång till elektricitet.

Befolkningen mister viktig jordbruksmark som de försörjer sig på. Även regnskog skövlas för byggandet av dammarna. Militären bränner ner byar och skjuter ihjäl människor för att ta över deras mark. När en damm byggts färdigt vaktas den av hårt beväpnad militär, som kontrollerar området runt dammen. Inga obehöriga får komma i närheten. Våldet i området ökar lavinartat, särskilt mot de människor som tidigare levde där. Floden svämmar över när dammen byggts. Vattnet stiger och förstör deras jordbruksmarker och risodlingar. Människor förlorar försörjningsmöjligheten och tvingas lämna sina hus och marker för att fly till Thailand eller till den närliggande jungeln som finns kvar. Där har de varken mat eller sjukvård och många insjuknar i malaria eller andra sjukdomar.


Förra året, 2009 organiserade de protester i de kringliggande byarna runt dammprojektet. Man samlade ihop fingeravtryck av alla de som ville protestera mot dammbygget för att sedan skicka alla protesterna till FN för att få hjälp att stoppa dammprojektet. FN satte då press på militärjuntan, vilket fick dem att stoppa byggandet av en andra damm i samma område. En av tjejerna jag undervisar var med och samlade ihop fingeravtryck i flera byar:

- Vi var tvugna att springa allt vi kunde för att inte bli fasttagna av militären, de sprang efter oss. Vi var rädda för vad de skulle göra om de fick fast oss. Men vi kändes oss trygga att ha vår Karengerilla(arme för folket som bor där) på vår sida, de är beväpnade och skyddar oss ifrån militärjuntan, berättar hon. Tillsammans slåss vi mot militärjuntan för vårt folks rättigheter!

Sara
-------------------------------------------------------------------------------------

Una de las chavas viene de un estado que está en la frontera con Tailandia (se llama el estado Karen). Nos cuenta que el militar de Burma está construyendo presas en su área. El militar quema sus pueblos y mata la gente con balazos para controlar sus terrenos. Mucha gente que vivía allí antes ha tenido que huir de sus casas y de sus terrenos. Han tenido que buscar otro lugar para vivir. Los hombres que vivían allí antes han tenido que trabajar a la fuerza sin salario, construyendo las presas del gobierno militar. Trabajan bajo condiciones duras y no les dan nada en cambio. El militar usa la presa para sacar electricidad, lo cual venden a otros países como China y Tailandia. Por el dinero que hacen compran más armas, aunque áreas grandes del país todavía no tiene electricidad.

La población pierde su terreno, y con ello la posibilidad de comer y vivir. También cortan selva lluviosa, jungla para construir las presas. Cuando una presa esta lista, está controlada por militar armada. Nadie fuera del militar puede asesar. La violencia en esta área aumenta sin límite, sobre todo contra la gente que allí vivía antes. El río inunde los terrenos de la gente. Pierden la posibilidad de vivir y comer y tienen que dejar sus casas y huir para Tailandia o esconderse en la selva cercana. Allí no tienen comida ni asistencia médica, y muchos se enferman de malaria y otras enfermedades.

El año pasado, 2009, organizaron protestas en los pueblos cercanos de la presa. Coleccionaron huellas de dedos de todos que estaban en contra de la construcción de la presa, para después mandarles a las Naciones Unidas para recibir su ayuda para parar el proyecto. La ONU presionó el militar, les hizo parar el proyecto con la construcción de la segunda presa en el mismo área. Una de las chavas que estoy dando clases coleccionaba huellas de gente en varios pueblos:

- Tuvimos que correr lo más rápido posible, para que el militar no nos alcanzara, nos estaban persiguiendo. Teníamos miedo de lo que nos harían si nos iban a agarrar. Pero nos sentíamos seguras de tener nuestra guerrilla armada. Ellos nos protejan del militar, me dijo. Juntos luchamos contra el militar por nuestros derechos!


Sara
-------------------------------------------------------------------------------------

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar