Chang mai y PYO en español

El fin pasado fui al norte a una ciudad que se llama Chang mai para tener un poco de vacaciones, conocer otro lugar ademas ir a conocer otra organisacion birmanesa que se llama PYO(Pa-oh Youth Organisation) y votar en el consulado sueco. Fue un fin lindo, la ciudad es bonita y grande y disfrute salir a comer y conocer otra gente.

El domingo en la noche me invitaron a cenar en PYO (Pa-oh Youth organisation) que trabaja por la democracia y derechos humanos en Burma con enfoque a la gente Pa-oh que es un grupo etnico. Un señor me recogio en su motocicleta en el centro y nos fuimos unos 15 minutos en motocicleta para la oficina de ellos. Alli me recibieron muy bien muy buenas gentes todos,me contaron mucho sobre como trabaja su organisacion y los problemas que tienen. Antes tenían su oficina en Mae Sot, pero por peligro de que llegara la policia thailandesa a molestar o a deportarles tenían que modar la oficina para Chang mai.

En el territorio donde vive su gente en Burma, se han metido empresas rusas y chinas y han creado fabricas grandes para recolectar carbón de alli. Han corrido a la población y mucha gente ha tenido que huir porque tomaron sus tierras para las fabricas. Es la misma historia como por todo el lado, la propia gente de esas tierras se vuelven refugiados y tienen que huir, mientras las grandes empresas se hacen millonarios con los recursos que encuentran en las tierras. Tambien contaminan los ríos, cuando hechan el agua contaminada por el río lleno de quimicos y la gente se enferma grave. Ademas sus tierras donde siembran arroz quedan destruidas del polvo del carbón que con las lluvias llega a contaminar. Mucha gente se queda cerca de la fabrica, en espera de poder regresar. No tienen dinero ni para huir a Thailandia si no que solo vivían de sus tierras en este lugar.
PYO ha recolectado información sobre los efectos de las fabricas rusas y chinas en sus tierras. Me mostraron un documental con imagenes de alli con los problemas. Fue muy peligroso sacar la informacion del país, ademas gravarla en el area de la fabrica. Ya presentaron el documental a la embajada rusa y china, pero sin resultado. Simplemente los ignoraron. Por todo el lado pasa lo mismo, aunque sea en latino america, africa o asia. A veces se vuelve uno casi resignada al oir todo, tienen tanto poder las empresas y tan poco les importa los efectos secundarios que causan a la gente con menos recursos. Solo que pueden ganarse dinero ellos, y el resto no tiene importancia. Es poca la esperanza de la gente Pa-oh, cuando hasta el gobierno militar de Burma hicieron el negocio de vender sus tierras a las empresas. Despues llegaron las empresas y cuando la gente protesto, simplemente les pedía sus pruebas juridicas de las tierras. Claro, como no tenían ningún papel de que la tierra era de ellos, rapido los pudieron correr de alli con el contrato que hicieron con el militar birmanes. Ademas en Burma no hay ley, si no la palabra del militar es la ley. Ellos mismos dicen que sus palabra estan encima de la ley.

Checa su blog: http://paoyouthorganization.blogspot.com/ alli pueden leer más en ingles sobre los problemas de las fabricas en Burma.

Me invitaron a cenar con ellos, me llenaron bien mi plato con arroz ademas me sirvieron un pescado rico y una salsa picosa antes de que me llevaron de regreso al centro de Chang mai. . La lluvia cayo muy fuerte, y las gotas se metieron por dentro de mi ropa. Pero disfrute el viaje en motocicleta y la lluvia fresca ya en la noche oscura. Me dejo en el centro y se despedió rapido, en un segundo se desapareció y alli me fui caminando entre la lluvia pesada viendo todos los restaurantes, tiendas y bares. Si a veces los mundos son muy pequeños y separados, de todo se vive en un momento. Pero lo mejor es compartirlos con buenas personas y siempre seguir aprendiendo.

Sara
-------------------------------------------------------------------------------------

Efter en fin helg i Chang mai, en stad ett par timmar längre norrut, är jag nu tillbaka i vardagen på kontoret. Jag har hunnit rösta rött på svenska konsulatet och träffat en trevlig burmesisk organisation som bjudit på middag.

De berättade om många intressanta erfarenheter de haft och vilka svårigheter som de har i sitt arbete. PYO (Pa-oh youth organisation) heter dem och arbetar med fokus på den etniska gruppen Pa-oh inne i Burma. De berättade om ett stort projekt i deras provins, där både ryska och kinesiska företag satt upp stora fabriker för att bryta kol. Detta har medfört att många av Pa-oh folket har blivit tvångsvräkta ifrån sina marker, eftersom de inte har något legalt ägarbevis på att det är deras mark. De har oftast ärvt marken ifrån generation till generation. De ryska och kinesiska företagen släpper ut förorenat vatten i floden som har gjort många människor sjuka och förstört deras möjligheter till att försörja sig, tvätta sig och dricksvatten.

De som fortfarande har kvar sin mark i närheten av fabriken har fått stora problem med sina risodlingar, eftersom de gigantiska kolberg som fabrikerna skapat bidrar till att förorena deras land. När regnet faller på kolbergen rinner kol med vattnet rakt ut på Pa-oh folkets grödor, som i många fall är deras enda försörjningsmöjlighet. Det är som på samma många andra platser på jorden, där stora företag tränger bort människor med mindre makt och resurser för att själva kunna ta de värdefulla råvaror som finns på deras mark. Många har tvingats på flykt till Thailändska gränsen och flyktingläger, ekonomiska flyktingar. De som inte kunnat ta sig ifrån området har slagit läger i närheten och väntar och hoppas på att en dag kunna återvända till sin mark.

Burmesisk militär har ironiskt nog sålt deras land till de utländska företagen, de har på så sätt tjänat pengar på att sälja mark som inte är deras. Företagen har fått ägarbevis till marken av militären, och när de kör bort Pa-oh ifrån marken frågar de:

- Har ni något ägarbevis till marken? Inte det? Men det har vi.
Militärens ord och handlingar står ovanför lagen. Lagen kan ändras såsom militären önskar.

PYO visade mig en dokumentär med filmklipp ifrån fabrikerna inne i Burma, information som är livsfarlig att smuggla ut ur landet. Men människor tar risker för att kunna kämpa emot orättvisorna. De har visat filmen för både ryska och kinesiska ambassaden som bägge ignorerar den totalt och vägrar kommentera problemen överhuvudtaget, de tigs ihjäl.

De var väldigt trevliga och tog emot mig väldigt fint och bjöd på middag och vi satt och pratade en lång stund. Efteråt blev jag körd in tillbaka till Chang mai i ösregnet, himlen hade totalt öppnat sig och regndropparna var tunga och smög innanför kläderna längs med ryggraden. Mörkret hade redan fallit och vi susade fram på en motorcykel tillbaks till stan. Jag blev avsläppt mitt i Chang mai och började promenera tillbaka till mitt hostel i regnet. Ibland går det så snabbt att transportera sig mellan så olika världar, från en liten organisation i kamp mot de stora företagsjättarna till en stad full med restauranger och små barer. Världen är så full av små separata världar och jag tror det viktigaste av allt är att alltid fortsätta mötas och lära av varandra.

För er som är mer intresserade av Pa-oh, kolla in deras blogg:
http://paoyouthorganization.blogspot.com/

Sara