Sill och proteser

Veckan har flugit iväg och helt plötsligt är det helg återigen. Den gångna veckan har vart ganska lugn, tjejerna har haft workshop hela dagarna i office training, hur man organiserar ett kontor i planering och genomförande. De verkar vara nöjda med den och säger att de lärt sig jättemycket. Men de har kommit tillbaka bleka och trötta på eftermiddagarna så vi har bara haft en timma engelskaundervisning på kvällarna. Vi har pratat manliga och kvinnliga stereotyper och gjort lite övningar och lekar.

Har även börjat tröttna något otroligt på burmesisk romantisk smörmusik som verkar vara extremt populärt här. Har lyssnat på samma låt nu i två veckors tid, det verkar tyvärr bara vara jag som tröttnat. Har också fått njuta av ”my heart will go on” på burmesiska, tydligen tycker juntan att all musik som är på orginalspråket(särskilt engelska) är kommersiell imperialism, så då översätter de bara låten till burmesiska istället med exakt samma musik. Då är imperialismen ur världen tydligen. Ganska enkelt sätt.

Jag har också börjat undervisa tre av tjejerna som jobbar på kontoret, de ville gärna ha lite repetition av grammatik, skrivande och läsande. De är väldigt koncentrerade elever och verkar nöjda med att få lite mer engelskaundervisning. Vi har diskuterat arbetsförhållanden och fokuserat på genusfrågor, vilket har vart väldigt intressant. Resten av tiden har jag haft det ganska lugnt, skrivit någon artikel om besöket på soptippen och läst en del.



Igår åkte vi till Mae Tao clinik som är ett sjukhus för burmeser, där de ger gratis sjukvård. Vi blev runtvisade av en kvinna som hetter Eh Thwa och jobbade som manager där. Hon tog oss med oss till alla avdelningarna alltifrån barnsjukvården till ögonoperationssalen. Sjukhuset hade bra resurser och fick stöd av flera internationella organisationer ifrån USA, Canada, Norge och Holland. Av de som kommer dit är ungefär hälften burmeser ifrån Mae Sot och andra hälften kommer inifrån Burma och korsar gränsen för att få gratis sjukvård och mediciner. De hade också en särskild avdelning för familjeplanering där man kunde göra graviditetstest och ta prover för HIV/aids.

De utför flera små operationer på sjukhuset men vid större operationer skickar de dem vidare till centrala sjukhuset i Mae Sot. Det är många som kommer pga malaria, denguefeber, Hepatit eller HIV/aids till sjukhuset och många som lider av närings och vätskebrist. De som har tuberkulos skickas till det större sjukhuset pga smittorisken.


På sjukhuset gör man även proteser för fot och ben. Många måste amputera delar av sina fötter eller ben då de trampat på en landmina. Landminor är vanligt i Burma. Mannen som idag arbetar med att konstruera proteser har själv råkat ut för en landmina och har därför tvingats amputera sitt ben strax ovanför knäet. De tre andra männen som arbetar på protesavdelningen har samma historia och de arbetar nu för att hjälpa andra med samma öde.

På Mae Tao clinic behandlar man alla, oavsett om de är gerillasoldater eller militärer ifrån militärjuntan i Burma. För att råda bot på blodbristen på sjukhuset har man kontakt med flera fabriksägare till textilfabriker där majoriteten som arbetar är burmeser. De låter sin personal ta ledigt en dag för att komma till kliniken och lämna blod. När de lämnar blod görs samtidigt tester för HIV/aids och andra sjukdomar och de får en kortare HIV/aidsworkshop samt lunch för mödan. Lite som vårt eget blodgivarsystem i Sverige. Fast det kanske vore bra om vi gick alla som kunde och lämnade blod på arbetstid och dessutom fick en workshop på köpet?

Igår lagade vi svenska potäter och kokade ägg till tjejerna. Jag hade köpt med två burkar matjesill från Landvetters flygshop också som blandades med lite hackat ägg. Det blev succée! Faten länsades helt och potatisen var en riktig hit. Till och med sillen gick åt! Hundarna fick sin del när de gick ner i papperskorgen och tog med sig sillkonservburken någonstans för att slicka upp det sista.
Alla var nöjda och glada! Hoppas allt är fint därhemma och att ni njuter av en fin sommar!
-------------------------------------------------------------------------------------
La semana ha pasado de volada y de repente es fin de semana otra vez. La semana pasada pasó tranquilamente, las chavas han tenido un curso en manejo de oficina todos los días, como se organisa una oficina desde planear hasta como manejarlo. Estan contentas con su curso y dicen que han aprendido mucho. Pero si han regresado aqui pálidas y super cansadas en las tardes entonces solo les he dado una hora de inglés en las noches. Hemos hablado sobre los estereotipos de hombres y mujeres y jugado un poco.

Además ya estoy cansadísima de la música romantica burmesa que parece muy pero muy popular aqui. He escuchado la misma canción ahora desde hace dos semanas, y parece que soy la única en cansarme. Me han contado que el militar de Burma piensan que toda las canciones en su idioma original(sobre todo si están en ingles) es imperialismo comercial, entonces traducen todas las canciones a burmes con exactamente la misma musica. Alli si se resuelve el imperialismo acuerdo de ellos. Una manera bien sencilla y irónica.

He empezado a enseñar inglés a tres chavas de la oficina aqui, querían un poco de repetición de gramática, escribir y leer en inglés. Son chavas muy concentradas y parecen contentas de tener un poco de clases otra vez. Hemos hablado sobre las condiciones de trabajo y nos hemos enfocado en cuestiones de generos y igualdad, que ha sido muy interesante. A parte he tenido una semana muy tranquila, he escrito algun articúlo sobre la montaña de basura y he leido bastante.
Ayer fuimos a una clinica que se llama Mae Tao clinic dónde dan servicio de salud gratis a gente burmesa. Una señora que se llama Eh Thwa es manager allí y nos enseñó el lugar. Nos llevó a ver todas las partes distintas del hospital desde servicio a niños hasta operación de ojos. El hospital tiene buenos recursos y está apoyado por varias ong:s de Estados unidos, Canada, Noruega y Holanda. La mitad de la gente que va allí son residentes de Mae Sot y la otra mitad viene de Burma, cruzan la frontera para recibir atención medica gratis. En Burma los hospitales no atienden a la mayoría de los grupos étnicos, porque no los reconozen como residentes del pais.

Tambien en la clinica tienen un departamento para mujeres embarazadas dónde pueden tomar muestras de sangre par aver si tienen VIH/sida, lo cual es común en Burma.
En Mae Tao clinic dan atención medica a todo el mundo, aunque fueron soldados de guerillas o militares del regimen de Burma. Para no tener escacez de sangre en la clinica tienen contacto con dueños de fabricas de textiles dónde la mayoría de los trabajadores son burmeses. Los dueños los dejan libres un día completo para que puedan ir a la clinica y donar sangre. A la misma vez se aprovecha para sacar muestras de sangre para controlar si no tienen alguna enfermedad además les da un curso de como prevenir el VIH/sida y almuerzo. Un poco parecido como el sistema en Suecia cuando uno dona sangre. Tal vez sería buena idea si todos los que podemos fueramos en horario de trabajo para donar sangre y además recibieramos algun curso al mismo tiempo?

En la clinica hacen operaciones pequeñas pero cuando son mas avancadas y grandes les mandan al hospital central de Mae Sot. Mucha gente viene por causas de malaria, fiebre dengue, hepatitis o VIH/sida y muchos sufren de malnutrición y deshidratación. Los que tienen tuberculosis los mandan a otro hospital por el riesgo de contaminación. A parte hay un taller dónde construyen protesises para sustituir piernas y pies. Muchos han tenido que amputar pies o piernas cuando han pisado alguna mina terrestre. Minas terrestres son comunes en Burma. El hombre que hoy trabaja contruyendo protesises tambien ha perdido su pierna por causa de una mina terrestre. Lo han cortado encima de la rodilla. Los tres otros hombres que tambien trabajan con el tienen la misma historía y ahora trabajan para ayudar otros con el mismo destino.

Ayer cocinabamos papas hervidas, huevo duro y yo había traido unas latas de sill, pescado tradicional sueco. Fue un suceso! Les gusto bastante y los platos quedaron vacíos, hasta el sill les gusto! Tambien los perros tuvieron su parte cuando se metieron en el basurero y agarraron las latas de pescado para chuparse lo que quedó. Todo el mundo contento! Ojala todo por alli dondé estén ustedes esta muy bien y que disfrutan!