Nu börjar jag äntligen tillfriskna ifrån denguefebern som har hållt mig i sitt grepp sen i förra veckan. Allt började som en förkylning med halsont, men följande natt vaknade jag upp i feberfrossa. Tjejerna tar väldigt fin hand om mig och när de hörde mig hacka tänder kom två tjejer in i rummet och min rumskompis vaknade. En av dem hämtade filtar och lade över mig, en tjej masserade mitt huvud, axlar, armar och händer och min rumskompis plockade fram paracetamol. Här är vi alla systrar avslutade en av tjejerna med att säga. Jag är välomhändertagen här.
Därefter har jag åkt till kliniken i tre dagar i rad, där de kollat mitt blodvärde. Jag har haft lite svårt att förstå doktorn, men tydligen finns det inget riktigt botemedel mot dengue, det är bara att vila och ta febernedsättande och dricka mycket så man inte riskerar att bli uttorkad. Jag har skött mig väl och druckit en massa vätskeersättning och vilat och nu är jag feberfri och bara förkyld. Många andra som haft dengue verkar ha mått sämre än mig, jag klarade mig undan med bara hög feber så lite tur ändå. Jag fick den antagligen någon av de första dagarna när jag inte skyddade mig mot myggen med tillräckligt myggmedel. Så nu är det myggmedel som gäller morgon, middag och kväll.
Under denguetiden har jag inte orkat undervisa, men vi har haft två födelsedagskalas som vi firat på burmesiskt sätt. Ett förra fredagen och ett på lördagen. Det blev tårta på burmesiskt vis, genom att födelsedagspersonen skär upp en stor bit tårta och lägger på en tallrik och sedan matar sina gäster ifrån samma tallrik med tårta runt hela bordet. Man går runt flera varv och fyller på tårttallriken när den tar slut, allt ackompanjerat av skratt,fniss och fotograferande.
En ganska rolig tradition och jag har lärt mig nu att man får säga nej efter tredje varvet med tårta. Ganska smart ur disksynpunkt också. Sen blev det dans och tjejerna satte på Shakiras vm låt, som är en av deras stora favorit här. "waaaakaaaawaaakaaaaeeeeeeehhhh" sjunger dem och dansar glada till. Jag satt fullproppad med paracetamol och tårta bredvid och var ganska nöjd trots allt, burmesiska kalas är fina.
Denna veckan har jag precis kommit igång med undervisningen igen och nu är det kvinnors arbetsvillkor och löner som står på tapeten. Vi diskuterar arbetsvillkor,traditioner, lönenivåer och självförtroende i arbetslivet, vi har många intressanta diskussioner. De lär sig väldigt fort och har verkligen blivit bättre på både uttal och att prata och skriva redan. De är verkligen motiverade, trots vissa dagar när de får hemlängtan, vilket man ju kan förstå. Jag får lära mig väldigt mycket av dem genom våra diskussioner och skrattet ligger alltid nära och glimrar till när man minst anar det. Det är verkligen intressant att diskutera och lyssna på deras tankar och erfarenheter och läsa deras dagböcker som de skriver till mig. Nu under regnperioden är det flera som längtar hem till sina familjer. En tjej sa idag: När det är molnigt och mulet längtar jag som mest hem till min familj, för jag vet att de jobbar mycket på risfälten nu och jag skulle vilja hjälpa dem. Flera av tjejerna kommer ifrån enkla förhållande och är väldigt ödmjuka, men så oerhört smarta.
Nu hör jag dagens regnportion ösa ner och smattra hårt mot taket. Hoppas ni också njuter av somrigt regn!
Sara
-------------------------------------------------------------------------------------
Ya por fin estoy mejorando del fiebre dengue que me ha tenido bien firme en sus brazos desde la semana pasada. Todo empezó el martes pasado como un tipo de gripa con resfrio y dolor de la garganta, pero en la noche siguiente desperté con calofríos y calentura. Las chavas me cuidan muy bien y cuando me oyeron con los dientes temblando entraron al cuarto y mi compañera de cuarto tambien se despertó. Una de ellas me cubrió con cobijas, otra me dió un masajito y mi compañera de cuarto me dió agua y paracetamol. Aqui somos todas hermanas me dicen. Si de verdad que me cuidan bien aqui.
Despues he ido a la clinica aqui tres días seguidos, y han checado mi sangre. Me costó un poco entender al doctor, pero parece que no hay ningún tratamento contra el dengue solo hay que descansar y tomar aspirinas y mucha agua para no deshidratarse. Me he cuidado bastante y he tomado un montón de suero además he descansado bastante. Ahora estoy sin calentura y con solo un poco de gripa nada mas. A muchos que han tenido dengue antes de mi le han tocado dengue mas grave y han estado mucho peor que yo, así que tuve suerte que solo me tocó calentura. Me imagino que lo agarré uno de los primeros días aqui cuando no andaba repelente suficiente. Así que desde ahora ando con olor a repelente para desayuno, almuerzo y cena.
Durante mi epoca de dengue no he podido enseñar por el cansancio, pero han tenido dos fiestas de cumpleaños aqui y los hemos celebrado en una manera burmesa. Para comer pastel en la manera burmesa el/la cumpleañero-a corta un pedasito de pastel y lo pone en un plato. Despues pasa por todos los invitados dandoles a comer de del mismo platillo. Pasa varias veces dandoles pastel, y cuando se acaba el pedasito va y rellena el plato otra vez, todo acompañado por muchas sonrisitas, risas y alguien sacando fotos. Una tradición divertida, ya aprendí que despues de la tercera vez que pasan con el pastel ya es suficiente para mi. Ademas es practico se ahorra muchos trastes. Luego empezaron a bailar las chavas, su canción preferida es la canción de shakira para el mundial, siempre cantan el: waaaaaaakaaaaawaaaakaaaaeeeeehhh” y bailan bien contentas. Yo estaba llena de pastel y paracetamol , me sentía bien contenta de todas maneras, que son lindas los cumpleaños burmeses aqui.
Esta semana acabo de empezar la enseñanza otra vez, y ahora estamos hablando sobre las condiciones de mujeres en cuestión de trabajo, salario, tradiciones y autoestima . Aprenden muy rapido la pronuncación, como escribir y hablar el ingles, ya veo que avanzaron mucho en poco tiempo. Tienen mucha motivación, aunque algunos días si tienen mal de patria, claro. Realmente aprendo mucho de ellas y la risa siempre esta con nosotras y de repente sube y brilla un rato. Es muy interesante hablar con ellas y platicar sobre sus pensamientos, experiencias y leer sus diarios que me escriben alguna vez a la semana. Ahora durante la epoca de lluvia muchas de ellas tienen mal de patria. Hoy me dijo una de ellas: cuando esta nublado extraño mucho a mi familia, porque sé que trabajan mucho ahora en los campos de arroz y me gustaría ayudarles. Algunas de ellas son bien sencillas y humildes y superinteligentes.
Ahora llegó la porción de lluvia de hoy y truena bien rico contra el techo. Ojala ustedes tambien disfrutan de la lluvia en dónde esten!
Sara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar