Vid nio börjar lektionen och vi inleder alltid med Ms Lovely. Alla berättar hur de mår, vad de tänker på idag eller hur de sovit. Sen jobbar vi med genus i olika situationer, genus i arbetslivet, i familjelivet, genusbaserat våld eller genus och religion. Tjejerna gillar att dela med sig av olika erfarenheter och oftast får vi intressanta diskussioner där alla är med och berättar saker.
Idag berättade de mycket om SPDC State, Peace and Development Council) som är militärregimen i Burma och om hur de skövlar många offer i byarna. Våldtäkt av kvinnorna är en metod som de använder väldigt ofta för att visa sin makt och slå ner motståndet hos folket. Det finns ingen rättssäkerhet alls för offren, då det är själva militären som både styr landet och begår brotten. De våldtagna kvinnorna är totalt rättslösa. En av tjejerna berättar att en flicka i hennes mellanstadieklass blev våldtagen och mördad av militären när de stormade in i hennes by. Det fanns aldrig någon chans för familjen att få någon upprättelse eller att ens kunna anmäla det som hände. En annan av tjejerna säger att militären har en licens för att våldta och att en kvinna inte är värd någonting för dem.
Därefter berättar de hur militären styr Burma, hur stora delar av landet ligger i mörker, då militären sålt all elektricitet till Thailand. Elektriciteten som finns kvar för Burma är därefter centraliserad till huvudstaden där majoriteten av militärregimen bor och arbetar. Då särskilt general Tan Shwe, som är dikatorn själv. Han flyttade huvudstaden ifrån Rangoon till Naypyidaw, konstigt nog i samma stund som Tan Shwe själv flyttade till sitt nya stora hus i Naypyidaw. Skönt att ha nära till arbetet och elen ska man ju inte slösa med på onödiga ställen heller, tänkte han nog.
I Rangoon finns elektricitet en dag i veckan, berättar tjejerna. Resten av veckan är det mörkt. De berättar hur pengar spelar stor roll för att komma ifrån militären i Burma och polisen i Thailand. Kan du inte betala när de stoppar dig så tar de med dig till fängelset, berättar de. I Burma får militären en liten lön som de inte klarar att försörja sin familj på, vilket gör att de trakasserar andra för att kunna få tag i mer pengar.
Burma har sålt ut alla sina naturresurser till Kina, Thailand och Indien och för överskottet köper de vapen för att behålla makten i landet. Den 7:e november är det val i Burma, med en konstitution som säger att militären ska ha fortsatt makt i parlamentet och att regeringschefen måste vara en högt uppsatt militär. Inget rättvist eller fritt val säger tjejerna, som inte tror det minsta på att valet kommer att leda till någon förbättring. Det är bara ett spel för gallerierna, säger de. Militären kommer att stänga alla gränserna till Burma innan valet så att inga utlänningar skall kunna bevaka hur valet går till och sprida information om det. Informationsspridning är militärens största skräck säger de och skrattar.
Vid lunchtid avslutar vi lektionen för dagen och jag äter lite lunch. De flesta tjejerna dricker bara lite kaffe eller säger att de inte är hungriga, så jag äter mest rester ifrån frukosten. Om jag är extra sugen på något kanske jag cyklar in till Mae Sot på tio minuter och äter någonting ute. Det finns många restauranger och maten är billig.
Därefter ägnar jag mig åt att rätta läxor, planera lektioner och läsa in mig på materialet för tillfället. Jag förbreder också eftermdidagslektionen med de tre tjejerna som jobbar på kontoret. De har bett mig att undervisa dem en timme på eftermiddagen i engelska. Vi brukar använda oss av genusmaterialet också, fast ha lite mer diskussioner och några skrivövningar.
Sen har vi en timmes lektion, och diskuterar olika saker på engelska med fokus på genus. Idag diskuterade vi om det är okej att slå sina barn och varför det är det/inte är det. Någon tycker att man ska slå sina barn för att lära dem att uppföra sig, särskilt om det var ett dåligt barn som var jobbigt. Någon annan tyckte att man aldrig skulle göra det utan att det var viktigare att prata och förklara för barnet. Därefter berättade någon att Burma som land har skrivit på barnkonventionen vilket innebär att man ska respektera barnens rättigheter, men eftersom militären själva bryter mot många mänskliga rättigheter så är det svårt att motivera andra att följa en konvention som landet skrivit på. Särskilt i byarna där de själva inte känner till barnkonventionen.
Därefter är klockan redan sex och det är dags för middag. Vi brukar ofta äta det några stycken tillsammans. Riset är nykokt och det är flera olika rätter uppradade, flera av dem ordentligt kryddade med chili. Ofta står en skål med fisksås på bordet som någon har gjort. Fisksås gör man av små hela torkade fiskar som man mal ner tillsammans med chili, det är lite av en burmesisk specialitet. Den är stark och tvär i smaken av torkad fisk och jag grimaserade när jag smakade på den. Ingen favorit hos mig. Därefter sitter vi kanske och pratar en stund vid matbordet medan mörkret faller och geckoödlorna kvackar.
Sen sitter oftast var och en med sitt, någon stryker eller tvättar för hand, några tittar på tv och andra sitter vid datorerna och chattar med vänner och familj. Jag sitter vid ett stort bord och skriver eller fixar med något. Som idag när jag tittar igenom lite undervisningsmaterial mest för att slippa stryka alla mina kläder som nu har torkat. Jag borde också städa rummet för sänglopporna har kommit tillbaka, och det är lite svårt att sova ibland när de biter. Men det har jag redan glömt idag och nu är det försent. Imorgon ska jag sopa och damma och våttorka och spreja insektsmedel i rummet och ta död på krypen istället. Nu är klockan redan tio på kvällen och då brukar jag redan ligga i sängen, så det är dags. Det är mörkt ute och regnet häller ner och smattrar mysigt mot taket. Dags att sätta upp myggnätet och krypa ner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar